Devote?

Har under den senaste tiden funderat på att flytta bloggen och prova på devote. Det är en utav de få portalerna jag aldrig har testat och på senaste har jag börjat läsa en hel den bloggar där samt att jag tycker om både designerna och plattformen verkar härlig. Finns så många saker jag älskar med blogg.se, därför jag har hittat tillbaka hit men jag känner mig på något vis begränsad. Som att jag inte kommer ta mig till den punkten jag vill om ni förstår vad jag menar.
 
Jag har också haft lite problem med kategorier och andra "detaljer" i bloggdesignen. Kan till exempel inte skapa en kategori som heter foto, för varje gång jag ska lägga in ett inlägg i den kategorin så skapar den en ny för att den gamla inte "finns". Jättekonstigt. I vilket fall som helst är det väldigt synd då detta är blogg.se alltid varit min trygga plats där jag faktiskt blev en del utav bloggvärlden från början, men det är kanske dags att tacka, släppa taget och gå vidare? Kanske behöver jag ta ett kliv ifrån trygghets-zonen för att kunna utvecklas.
 
Så nu behöver jag er hjälp!
 
Ni som bloggar på devote, eller har erfarenhet utav portalen, dela mer er utav era erfarenheter. Bra som dåliga, all info uppskattas :)
 
 
blogg se - blogg.se - bloggdesign - bloggportal - byta bloggportal - devote - devote bloggar
6

f

20080226

Att radera sig själv

"Kan man radera saker ur ens huvud? Kan man radera bilder man inte vill se? Kan man radera minnen man inte vill minnas? Kan man få saker man gjort att bli ogjorda?
 
Nej det kan man inte, och det är ett jävla helvete. Det finns inget gå vidare och glömma och det finns tydligen inget som heter att man kan förändras.
 
Jag har försökt lägga så mycket bakom mig. Mitt gamla liv där jag var förlorad och jag var inte mig själv. Vad gjorde man inte för att må bra? Men vart jag än är och med med vem jag än är med förföljer detta mig. För jag blir påminnen hela tiden." 
 
Ovanstående text har legat i mitt utkast sedan 12 maj 2014, 00:35. Jag minns fortfarande när jag skrev det och varför. Att jag en gång kände så. Att jag var ledsen en natt och bara ville skriva av mig, men inte riktigt ville dela tankarna med någon annan. Att livet var på rätt väg men jag blev hemsökt av mitt förflutna.  På något vis känns det som jag har färdats flera år tillbaka i tiden, innan jag skrev det. Att jag är i en värld där jag åter igen är förlorad och inte är mig själv. Trots att jag försökt växa och utvecklas har jag fallit ner igen. Jag trodde att vid det här laget skulle allt vara bra. Alla onda tankar vara borta och jag skulle älska mig själv. Istället är jag mer förlorad än någonsin. Jag har blivit så sluten. Låter allting inne och släpper in in någon. Inte ens de som läser detta, eller har följt mitt liv de senaste åren. Jag undrar vad som gick så snett...
 
 
1